LIGHT AND DEATH
(FI)
Suomen kolmannen valotaiteen biennaalin teemana on kuolema. Teemaa pohdittaessa kuolema tuntui kutkuttavan runsaalta ja klassiselta aiheelta, jonka aavistelimme herättävän kiinnostusta niin taiteilijoissa kuin yleisössäkin. Halusimme tarjota voimakkaita tarttumapintoja, mutta välttää itsestäänselvyyksiä.
Näyttelyohjelmistoa suunniteltaessa johtoajatuksena oli valotaiteen ilmaisullisen rikkauden esitteleminen teoksin, jotka samalla asettuisivat jatkoksi kuolemaa käsittelevän taiteen pitkään kaanoniin. Valo ei teoksessa ole vain koreileva ulkokuori, vaan kantaa elintärkeää sisältöä olemassaolollaan. Jos ei ole valoa, on pimeää. Valotaide lienee tämän vuosisadan - ja miksei edellisenkin - merkittävin kuvataiteiden muoto. Kaikki mitä näemme on valoa tai sen muutosta.
Kuolema, erityisesti ihmisen, on noussut yleiseen keskusteluun aikaisempaa tiiviimmin koronaviruspandemian myötä. Samalla viime vuodet ovat avanneet yhä useamman silmiä käynnissä olevan joukkosukupuuton ja ekosysteemien tuhon laajuuteen. Moni on joutunut käsittelemään planeetan ekosysteemisten romahdusten aiheuttamia pelkoja, suruja ja ahdistuksen tunteita tai kohtaamaan läheisen ihmisen poismenon.
Tästä huolimatta intuitiomme on, että puhumme kuolemasta liian vähän ja liian kapein keinoin. Se on laitostettu ja vieraannutettu elämästämme - huolimatta siitä, että ei ole elämää ilman kuolemaa. Kuoleman ajatteleminen johdattaakin ajattelemaan myös itseään kuolevaisena, kuolevana, ja ennen kaikkea elävänä olentona.
FLASH3-biennaalin teokset kohdistavat valonsa ja sen puutteen kohti kysymyksiä tasapainosta, tasa-arvoisesta elämästä, läsnäolosta ja organismitason elämänkaarista - kosmista pohdintaa sivuuttamatta. Teeman voi nähdä jylhänä ja mahtipontisen valtavana arvoituksena olemassaolosta, mutta se mahdollistaa myös herkän ja arkisen tarkastelun.
Valo on samalla pientä ja suurta, kuten kuolemakin. Tervetuloa!
Näyttelyn kuraattorit
Alexander Salvesen ja Jere Suontausta
(EN)
The theme of FLASH3, the third biennale of Finnish light art, is death. When considering a theme for this year, death felt like an excitingly plentiful and classic topic, which we assumed to arise interest among artists and audience alike. We wished to provide a platform for intensive insights and experiences but avoiding any self-evident aspects.
The leading idea in planning the contents of this exhibition was to illustrate the rich expressive potential of light art by means of works that would also take their place in the long continuum and canon of death related art. In these works, rather than just composing a decorative surface, the existence of light conveys the essence of the visual experience. If there is no light, darkness prevails.
Light art is probably the most significant form of visual arts of this - and why not also the previous - century. All that we see is composed of light or changes thereof.
Death, and especially the loss of human life, has become more widely a general topic of discussion along with the COVID-19 pandemic. At the same time, recent years have opened up the eyes of an increasing number of people to the magnitude of the ongoing mass extinction and destruction of ecosystems. Many people have had to deal with fears, grief, and anxiety caused by the ecosystemic breakdowns on our planet, or to face the death of a loved one.
In spite of this, we feel that we discuss death too little and by too limited means. Death has been institutionalised and alienated from our lives - despite the fact that there is no life without death. Thinking of death leads us to perceive ourselves as mortals, as eventually dying but first and foremost living beings.
The art works exhibited in FLASH3 focus their lights and shadows on the issues of balance, equitable life, presence, and organism-level life spans - not to forget the cosmic dimension. The theme can be seen as a somewhat pompous and grandiose mystery of existence, but it also invites more subtle and less festive approaches.
Light is at the same time a trivial yet an immensely complex thing, just like death as well. Welcome!
Curators of the exhibition
Alexander Salvesen and Jere Suontausta
(SV)
Temat för FLASH3, den tredje biennalen för finsk ljuskonst, är döden. När vi övervägde teman för detta år kändes döden som ett spännande rikt och klassiskt tema, som vi gissade att skulle väcka intresse bland såväl konstnärer som åskådare. Vi ville erbjuda en plattform för intensiva insikter och upplevelser, men undvika alltför självklara aspekter.
Den ledande tanken i utställningens innehåll var att illustrera ljuskonstens rikliga uttryckspotential med sådana verk som också kunde stadfästa sig i den dödsrelaterade konstens kontinuitet och kanon. I dessa verk förmedlar ljuset själva kärnan av den visuella upplevelsen. Utan ljus är vi i mörker.
Ljuskonst är troligen den mest betydelsefulla formen av bildkonst under detta sekel - och varför inte också under föregående sekel. Allt vi ser är uppbyggt av ljus och av dess skiftningar.
Döden, och speciellt människans död, har blivit ett allt vanligare diskussionsämne i och med coronapandemin. Samtidigt har allt fler människor insett vidden av den utplåning och massförstörelse som ekosystemen utsätts för. Många har utsatts för rädslor, sorg och ångest orsakade av att planetens ekosystem förfaller, eller har stått inför en närståendes död.
Trots detta upplever vi att döden diskuteras alltför litet och alltför begränsat. Döden har institutionaliserats och alienerats från våra liv - trots att det inte finns något liv utan död. Att tänka på döden får oss att uppfatta oss själva som dödliga, slutligen som döende men först och främst som levande varelser.
Konstverken på FLASH3 riktar sina ljus och skuggor på frågor om balans, rättvist liv, närvaro och livslängder på organismnivå - för att inte glömma den kosmiska dimensionen. Temat kan uppfattas som ett aningen pompöst och ståtligt mysterium om existens, men det bjuder också in till mer subtila och mindre högtidliga betraktelser.
Ljus är ett vardagligt, men samtidigt ett oerhört komplext ting, precis som döden. Välkommen!
Utställningens kuratorer
Alexander Salvesen och Jere Suontausta
